Olle Eriksson

Ur minnet: Landskap 13 augusti

Friluftsmåleri kan vara ganska irriterande. Hemma i ateljén däremot råder lugn och ro. Där slipper man insekter på paletten, vind som fäller staffliet till marken, penslar som tappas i sanden, ett dagsljus som hela tiden förändras.

De landskap jag målar hämtar jag ur minnet. Många gånger finns en förebild i verkligheten men det kan också handla om fantasier eller drömbilder.

Mina bilder växer fram som en dialog mellan mig och målningen. Ett antal penseldrag blir till en inledande, många gånger ganska trevande replik. Så sätter jag mig framför duken och väntar på svar. Någon slags mening tycks uppstå i fläckarna på den målade ytan och jag får en impuls till ytterligare en replik.

Ibland finner jag ingen sådan mening, bilden känns helt stum. När målningen inte ger mig något svar måste jag väcka den ur sin likgiltighet, ruska om den, drämma till med något oväntat. Om jag då får en reaktion - frivillig eller framprovocerad kan jag komma vidare, ofta utan att ha en aning om vart det är på väg. Ungefär som i ett konstruktivt samtal när parterna inspirerar varandra till helt nya formuleringar och tankar..

Olle Eriksson
Född 1936. Utbildad på Konstfack 1955-59. Reklamtecknare, museitjänsteman och tv-producent. Tog upp måleriet som pensionär på 2000-talet.



Tre utställningar i egen ateljé:
Kompisporträtt, 2000
Barndomsminnen, 2001
Drömmar och landskap, 2003